Löpet

Nu har vi testat det här med löp i en vecka snart,  och jag känner att jag börjar ha koll. Det är absolut en del saker som är annorlunda, både för Ecma som individ och i relationen mellan mina två hundar.

Det största skillnaden är att Fidel faktiskt verkar tycka om henne för första gången i sitt liv. Han väljer att vara nära Ecma och låter henne vara närmare. Inte så konstigt kanske, med tanke på att hon plötsligt är mottaglig för lite pökande, då jävlar gäller det att vara kompis med tiken!

Ecma däremot är inte ro road av Fidel, eller någonting alls faktiskt. Hon trippar runt på tå och blir irriterad för minsta lilla småsak, det lilla hormonmonstret. Hon har varit lite dålig i magen också så det påverkar säkert hennes irritation. Så nu fokuserar vi på att ta det lugnt och göra enkla saker som hon redan kan.

Fidel är som ovan nämnt absolut påverkad av löpet. Han gottar sig i hennes bakdel när han får chansen, men jag ligger på och säger ifrån och han lyssnar bra. Nu har hon löpt i snart en vecka så jag håller dem mer och mer separerade. Det finns ingen anledning att ta onödiga risker. En kull på en omogen 10-månaders tik med Fiddes stress och skotträdsla hade just varit fint!

Fidel tycker förresten att Ecmas fläckar är mer spännande än Ecma just nu. Så fort vi går in i hissen far nosen ner i marken och han konstaterar med klapprande tänder: "ja, här har varit en tjej!". Han sköter sig annars väldigt fint, och Ecma säger ju hittills ifrån när han är på eller kör helt enkelt bakdelen i marken så han inte har någon möjlighet att äckla sig.

Så förutom några små bloddroppar på de vita lakanen i sängen och en fläck så fin att Fidel var tvungen att markera på den har vi klarat oss smärtfritt än så länge. Det är förstås kaxigt att säga när hon ännu inte är i höglöp, men men. Vi får väl se hur det utvecklas.

Om allt inom tio meters radio bara kunde försvinna så jag kan mensa ifred, tack!